Allting började med en tågförsening. Mitt tåg mot Göteborg var 20 minuter försenat, som sen blev 30 minuter. Jag väntade och lekte med touchmobilen. Blev opepp och trött. Kom på tåget och fick sittplats iallafall, trots våningståg. Lyssnade på musik på ditvägen och försökte bli pepp. Läste lite i Kupé som hade Växjö-special, där det fanns en intervju med Stoffe och Erik från Melody Club och The Ark nämndes. Fint! Smsade med de jag skulle möta upp där. Hittade Sandra vid mitt spår och Ellinor och Patricia på cd-centralen. Vi stannade kvar där, letade skivor och jag hittade The Guilds "The Golden Thumb" för 20 kronor och fick berätta för killen i kassan att det var trummisen i The Arks band. Han verkade uppskatta den nya kunskapen, haha? Vi gick vidare mot Hemköp där vi köpte lite mat och dricka och sen satte vi oss utanför operan och åt. 

Jag och Patricia hypade Jesus Christ Superstar, haha, så himla mysigt. "Du vet det där????" "JAAA ÅHH SÅ SNYGGT" "OCH LÄRLJUNGARNA VAR SÅ SNYGGA ÅHHHÅÅÅ". Har saknat henne. Vi lämnade av henne vid en busshållplats och gick till Trädgårdsföreningen. Jag blev helt Kentig. Gick omkring och försökte ta reda på vart scenen kommer stå. Är så pepp på den konserten! Vi satte oss där en stund och pratade lite, trevligt. Vi gick vidare och satte oss på en bänk längre bort (haha, lata) och då dök min kusins tjej upp! Haha så kul, blev helt chockad. Så ironiskt att varje gång jag träffar henne är jag inte beredd. Men iallafall, vi följde de hurtiga som sprang Göteborgsvarvet längs Avenyn och rundade för att komma till Subway. Där åt vi en mycket god baguette.

När vi satt där fick vi reda på att Jennifer inte kunde komma i tid till teatern på grund av att Göteborgsvarvet hade lett till att alla spårvagnar i hela staden var försenade med en timme. Mycket tråkigt! Men men, vi gick till Stadsteatern och visade upp våra biljetter. Sen gick vi till toan och fixade oss. Jag insåg att jag var jättesvart och emo och Ellinor såg ut som en regnbåge. Vi hittade ett rum med en vägg fylld av post it-lappar som svarade på frågan "vad gör ni?" så vi skrev dit massa töntiga saker, bland annat: "Åker omkring i the TARDIS", "Åker runt och stalkar mina favoritband", "Sprider The Arks budskap". Rolig idé, vill också göra något sånt! Sen nördade jag och Ellie Doctor Who och det var värt. Sen öppnade de dörrarna.



Vi satte oss på rad 1, platserna 11-13. Scenen var så galet nära??? Bilden är ganska kass, men det var verkligen SÅ nära. Skynket åkte upp och teatern började. Och den var så bra! Jag är imponerad. Har aldrig gått på teater på fritiden på det här sättet innan, men det var verkligen värt. Älskade scenen, kläderna, smutsen. Gillade också ordvalen i replikerna. Och skådespelarna var så proffsiga och bra! En fin grej med att sitta så långt fram var att man kände röklukten från cigaretterna. Jag brukar inte uppskatta röklukt, men det kändes mer gripande när man kände lukten också. Kände skiten, liksom. Det var också häftigt att de inte hade mikrofoner, då det kändes mer.. äkta? Jag vet inte.

Jag kan inte riktigt förklara vad den handlade om, så tänker inte göra det heller. Men Björn Kjellman var fantastiskt bra. Och Oskar smög omkring på scenen som den döda pojken (haha, jaa) och var så FIN. Han spelade och sjöng så fint. Och hans roll gjorde bara en grej och det var detta: länk. Han blåste ut ett ljus, haha. Men ja, det var en mycket snygg teater tycker jag. Mycket. Och tänkvärd, flera gånger jag hajade till och tyckte att saker de sa var bra. Lite ironiskt att det handlade lite om Kalla Kriget och jag hade prov på det dagen innan i skolan? Men det var bra och jag beundrade skådespelandet.


Bild: Göteborgs Stadsteater

I pausen gick vi på jakt efter program och fick tag i två. Där låg också en hög med soundtracket Moto Boy skrivit, så vi fick det gratis <3 Blev så glad, älskar soundtracket. Andra akten var också bra. Jag vet inte vilken jag gillade mest? Tyckte inte den var tråkig en enda gång iallafall och det är ju bra. Jag minns inte riktigt vad som hände i vilken heller, haha. Men jag tyckte om den och den var vackert gjord. Mycket homoerotik, mycket användning av ordet "kuk" och några nakna män. Men, trots det blev det aldrig jobbigt. En mening jag haft på hjärnan är "Du har ledsna ögon". Jag tyckte det var en teater om nostalgi och kärlek och utanförskap och smuts. Det var fint. Svårt att beskriva, men använder ordet jag alltid använder: FINT.

Efteråt bestämde vi oss för att vänta. Jag ville träffa Oskar för att berömma musiken och Ellie ville träffa Björn. Hon blev så nervös när han kom ut genom dörren och då blev Sandra nervös, men vi gick fram och det gick bra. Ellie sa typ "Bjööörn! Jag har en fråga till dig; är Trelleborg lika tråkigt nu som det var när du bodde där?" och så pratade han om att det är bra att det är tråkigt ("för att komma på något bra med Trelleborg") och sen började de prata om någon bulle som fanns på något café. Kjell Wilhelmsen, han som spelar Glenn i 30 grader i Februari bla, var också där och pratade. Björn frågade vart jag och Sandra bodde och när jag sa Falköping så började alla prata om att det inte heller var världens roligaste ställe kanske. Vi pratade om hur gamla vi var. Och så frågade Björn sen om vi brukade gå på teater. Vi vart ju tvungna att säga vi inte brukade göra så och att vi var där mest på grund av Oskar. "Oskar kommer snart, hehe!" sa han med lurig min och vi ställde oss en liten bit bort för att det blev lite awkward och för att inte störa.

Lånade en bild ifrån Göteborgs Stadsteater's facebook. Den föreställer Björn Kjellman och Moto Boy i teatern Lubiewo som jag ska se imorgon. Det var ju planerat att jag, Sandra och Jennifer skulle se den, men nu har även Ellinor (något impulsivt) en biljett till raden bakom oss.  Sen ska vi även åka hem till Sandra och bosätta oss i hennes soffa. Jag tror det kommer bli himla mysigt! Ellie och jag har även en deal så vi kommer köra lite byteshandel. SÅ PEPP PÅ DET!

Var hemma från skolan idag så passade på att plugga och kolla på Doctor Who. Jag var så effektiv att jag är imponerad över mig själv. En timme plugg, ett avsnitt Doctor Who osv. Önskar jag alltid kunde göra så och att jag kunde slippa den eviga skolångesten. Önskar att skolan var på ett helt annat sätt. Två år till studenten, två år till studenten.

Nu är helgen slut igen. Helvete. Jag borde gå och lägga mig. Jag och min värkande nacke. Min nacke har gått sönder, förstår ni. Jag utsätter den för så mycket orättvisor att den nu börjat säga ifrån och det gör så fruktansvärt ont. Nästan på den nivån att jag borde strunta i skolan, men det går ju inte. Jag går ju samhäll.

Jag försökte mig på en springtur imorse i det fina vädret, men det var väl då nacken sa ifrån på riktigt. Gjorde så ont att jag grät. Tog en alvedon och en varm dusch, men det hjälpte bara en stund. Fick en massage av mamma, men det gör fortfarande ont. ORKA. Därför har mina aktiviteter idag varit mycket stillasittande, eller ja, har legat i soffan och kollat på Doctor Who hela dagen.

Sitter här med Nicke Borg på Bandit i öronen. Han är någon slags trygghet över att detta år kanske inte blir helt genomvidrigt, då han ganska säkert kommer släppa Chapter 3 i år. Can't wait.

God kväll. 
Långhelgen är över och jag har i princip bara: ätit, ätit, ätit, tvättat en cykel, gått en mil, tittat på raketer på avstånd, läst Sherlock Holmes och ja det var väl allt. Kan inte säga att min Valborg var särskilt vild. Men det hade jag inte förväntat mig heller. Ska ta igen alla dessa Valborgs-aftonar när jag blir vuxen istället.

Jag har alltså hittat till Instagram, jag också. (Ni som vill följa hittar mig på: themostradicalthingtodo). Har fått ta över mammas android-telefon och bryter därför mot allt jag någonsin sagt om att ALDRIG SKAFFA EN TOUCHMOBIL. Till mitt försvar har jag dock kvar min käresta Sony Ericsson, även den ärvd av mamma, som jag tänker fortsätta använda som telefontelefon.

Igår hände det äntligen något på Nickes facebook-sida!!! Blev lite töntig när jag såg det och började hoppas. Som jag alltid gör. En kille skrev "One month without updating... Is this what they call the "the calm before the storm"?" och Nicke svarade: "Ha ha ...could be ...I'm running between recordlabel meetings, the studio and organising our new home. Thanks for reaching out Bob. I promise some really cool news soon."

Alltså ÅH. Vill ha Chapter 3 och en jävla sommarturné, tack. Saknar så himla mycket. Men då verkar det ju gå framåt iallafall? Men vill ha ett releasedatum eller iallafall en preliminär tid då det kan tänkas släppas... Lyssnar på Nicke Borg på Bandit just nu och det är bäst, Nicke är så bra. (Om detta hade varit Twitter hade jag hashtagat #fjollig)

Det är kaos lite överallt, mest inuti. Jag vet egentligen inte om jag vågar skriva här, men känner samtidigt - vem läser? Vem bryr sig? Har blivit så försiktig med vad jag skriver, vill inte att någon ska veta samtidigt som jag aldrig någonsin tidigare velat SKRIKA UT SANNINGEN så mycket.


Det stavas R-Ä-D-S-L-A
Jag är rädd för allt

Världens vidrigaste morgon. Insåg nere vid busshållplatsen att jag glömt/tappat bort mitt headset och fick världens panikångest och började gråta. Så himla stabil. Insåg hur viktigt det är att jag får min dagliga dos av min musik. Som tur var fick jag sällskap på tåget till Skövde och sen tryckte jag telefonen mot örat med låg volym på väg till skolan för att få höra lite trygghet.



Dagens höjdpunkt är dock Kent. Fantastiska gubbar. Jag Är Inte Rädd För Mörkret som släpps imorgon kommer vara en fantastisk platta. Är lite heartbroken för att de kommer till Göteborg om ca en månad och jag inte kan gå för ATT JAG INTE ÄR 18. Känner inte att jag vill lägga 500 kr på en läktarplats. Eller? Åh. Jag vill bli vuxen och det är det enda jag kan tänka på. Är nog lite dum i huvudet.

Åh har verkligen varit med om finaste helgen. Så himla bra allting.

Allting började med att jag vaknade på morgonen, fixade, packade och åkte in till Falköping för att köpa färdkost. Jag och mamma köpte kexchoklad, Pepsi Max och risifrutti. När vi precis betalat kom jag på att vi glömt det viktigaste, chilinötter, så jag sprang in i affären igen och köpte två påsar. Det snöade i Falköping och var halvt storm så vi gick in i väntsalen och väntade på mammas väninna, Lena. När hon dykt upp tog vid med alla väskor och gick till spåret. Tåget var några minuter försenat men det var inte så farligt. Vi satt i sista vagnen. Pratade lite med mamma och Lena, lyssnade på musik och läste Sherlock Holmes. Det var ett IC-tåg, så resan gick hyffsat fort. Vi var framme runt 12.20.

Det första jag såg var Anji stå på precis rätt ställe, kom av tåget och kramade henne så hårt, så hårt. Hade saknat henne hur mycket som helst. Vi bestämde vi oss för att köpa mat innan vi skulle ta tunnelbanan till Södermalm, så vi delade upp oss och jag och Anji gick till Max och åt Pommes med beanaise-dip. Så jävla gott. Vi gick till Hemköp så fort vi ätit klart för att köpa cider, men frågade en som jobbade där och kunde inte köpa 0,7% cider pga inte 18 år. Jahapp. Vi köpte godis där iallafall, en fin burk. Vi mötte upp mamma och Lena igen och gick nånstans och hamnade på Clas Ohlson. Där köpte vi världens bästa glas till kvällen och till Arken I Parken, är så pepp!!! Sen gick vi till plattan (allt var Gröna Lund i mitt huvud) och väntade vid en skoaffär för att sen ta tunnelbanan till Söder. Det gick bra att åka tunnelbana, trots min och Anjis småäcklade miner av att tvingas hålla tag i en stolpe. Vi klev av vid Slussen och hotellet låg alldeles precis där vi klev av.



Hotellet var gammalt, men mysigt. Vi fick ett ganska perfekt rum, med två rum, en toalett och ett litet vardagsrum. Jag och Anji fick rummet med dubbelsängen. Dubbelsängen tog också seriöst upp heeela rummet, haha. Vi slängde ut våra saker överallt och gick sedan ut igen för en sista runda. Vi gick till en liten mataffär och köpte en grej, sen köpte vi mackor på Subway och sen gick vi till Coop och köpte en annan grej. (Haha men det är hemligt så jaajajaa). Vi kom tillbaka till hotellet och satte igång fixandet, sminkandet och hällde upp chilinötter i glas. Vi blev fina! Båda hade tunna strumpbyxor och vi gjorde verkligen revolt mot regnet. Jag hade på mig tunna svarta randiga strumpbyxor, en glittertröja, nya halsband och en svart kjol. Vi åt våra mackor och drack cider innan vi begav oss ut i regnet.

Jag hade köpt ett illrött paraply i Falköping precis innan avfärd så det fällde jag ut på väg mot Göta Lejon. Det var inte alls långt dit och snart skymtade vi Olas ansikte överallt. Var pepp! Köpte ett program och snart satt vi på våra platser på rad 4. Vi satt verkligen i mitten också, bästa platserna! Vinkade på Lovisa och Moa. Precis innan det började skämtade vi om "tänk om de börjar med åska ehhehehe" och jo men tro fan att allt börjar med åska och dunder.



SPOILERVARNING

Men herregud denna opera är så fantastisk. Ouvertyr är så magisk, det är ett så snyggt intro musikmässigt och det var en så snygg inledning och bara log fånigt när Ola entrade scenen. Lärjungarnas kläder och scenen var fantastiska. Och jag älskade att alla verkligen gjorde saker hela tiden. Grymt. Ola gick och la sig i sin fåtölj och Judas inledde med "En dimmig himmelsdröm". Patrik Martinsson (eller ja, han som spelar Judas), alltså. Han är så professionell och en så bra sångare. Gåshud hela låten igenom. Helt fantastisk. Lärjungarna vaknade och fortsatte med "Vad står på?" (haha känns så skumt att skriva låtarna på svenska? Aja). Blev tårögd på grund av att allt var så bra. Alla var så snygga och skådespelarna så duktiga och professionella. Maria Magdalena (här spelad av Anna-Maria Hallgarn) hade mycket mer personlighet här än i Malmö upplevde jag. Grymt vackra "Allting är okej" och "Hur visar jag min kärlek?". Fin kemi med Jesus och älskade triangeldramat Jesus/Judas/Maria Magdalena. Flera gånger försökte Judas kyssa Jesus. Patrik och Ola har en så fin kemi, åh. Pilatus, Fred Johansson som också var i Malmö, var bättre här tycker jag. Ljudet var bättre och jag hörde mer vad han sjöng. Insåg att hans starka röst är perfekt, har alltid varit honom jag varit mest tveksam inför. Herodes, spelad av Morgan Alling, och "Herodes Sång" var det roligaste numret. Herodes var iklädd korta shorts och jag blev mycket positivt överrasad över hans sångröst!

Gillade att lärjungarna hade svarta kläder, piercingar (och de var sjukt snygga). Men säger som Aino, det är tråkigt att tidningarna och recensionerna tolkar det som "hårdrock". Petrus och Simon var jätteduktiga också. Alla sjöng klockrent hela tiden och jag imponeras så över kvalitén på allt. Prästerna Kajafas och Hannas också. Kajafas avgrundsdjupa stämma passade himla bra. Jag är imponerad!!

Haha ingenting blir i ordning, men jaja. I pausen fick jag en sedel som de kastade ut under "Templet" av mamma och så pratade vi lite med Moa. Så kul att träffa henne igen!

I en av låtarna, funderar på om det var "Arma mänsklighet"?, så började Ola blöda näsblod. Jag viskade till Anji att "oj shit Ola blöder!!" men sen visade det sig att det skulle vara så????? Fattar inte grejen. Synd att vi inte kunde fråga honom om det... Piskningarna var VIDRIGA. Jag visste ju vad som väntade mig, men jag visste inte att det skulle vara så jobbigt att titta på. Hoppade till för varje piskrapp. Kanske var det en helt annan sak att sitta på rad 4 än rad 19 som jag gjorde i Malmö. Ola fick massa blod i ögonen och låg och blinkade som fan en stund, hahahahahahhaha. Så jävla roligt. Stackarn. 

I "Den sista måltiden" och "Getsemane" kunde jag inte hålla mig längre och grät lite. För att det var så fint alltså. Men något av det allra finaste med allting var under en rättegång, antingen "Pilatus och Jesus" eller "Herodes sång" när Ola bara satt och tittade ut över publiken och jag plötsligt märkte att han satt och tittade rätt på mig och Anji. Och höll kvar blicken. Länge. SÅ FIN. Blev helt mensnuttenhurkanhanvarasåfinjämt. Det bästa var att Anji också såg och att det blev vårt ögonblick på något sätt.

SPOILERVARNING SLUT



Direkt efter föreställningen blev jag och Anji helt lyriska och hoppade upp och ner och fnissade. Insåg sen att det var lite töntigt och gick över i "men ååååh vad fiiiint allt var". Tror jag lyckades omvända Anji till en JCS-nolfie också, hehe. Men det var verkligen fantastiskt. Vi gick ut i entrehallen och jag köpte en affisch, Anji köpte ett program. Skrattade lite åt merchen och detta att de säljer muggar och nyckelringar??? Haha. Vi bestämde oss för att vänta lite inomhus tillsammans med Moa. Efter ett tag gick vi ut till scenutgången. Vi väntade en ganska lång stund, men Ola dök inte upp så vi bestämde oss för att gå hem. Men trots att det var kallt, att vi hade för tunna strumpbyxor och inte ens fick se en enda skådespelare var det fint att få kvalitetstid med både Moa och Anji. Det hände ju ändå ganska knasiga grejer; italienare, stalkers, "Ola sover", nästan överkörda av en polisbil och så kom det en tant som pratade om snoppar. Fint.

Vi lämnade Moa vid tunnelbanan och så gick vi tillbaka hotellet, sminkade av oss och pratade i säkert en timme. Anji är så bra. Och det var så himla skönt att få umgås på riktigt. Det var kallt, men vi somnade till slut. Vaknade av "Let me loose, let me lose" och snoozade ett tag. Vi gick upp vid 8 och duschade, fixade oss och gick för att äta frukost. Hotellfrukosten var så himla god och de som satt vid bordet intill pratade om hur bra Judas hade varit. "Men den där Ola Salo var väl inte så mycket att ha". Hahaha. Jag tycker Ola var någonting att ha.

Vi checkade ut från hotellet efter lite strul med uppdelning av betalning och jag och Anji begav oss till The English Shop för att köpa energidricka till hennes lillebror. Sen hittade vi mamma och Lena igen och tog tunnelbanan till stan. Vi gick till Taco Bar och åt vegetarisk nacho-tallrik. Mycket gott. Och drack Cola, mhhm. Vi pratade Ark-minnen och massa viktiga och fina saker. Saknade Jens (!!!). Hon är bäst. Efter ett tag dök Aino upp. Så himla fint att träffas igen, hade inte träffat henne sen Grönan ju. Vi satt där och pratade en stund och jag fick höra en liten snutt av Kents nya "Petroleum", nu efter att jag lyssnat in mig kan jag verkligen säga att OJ VAD DE NYA LÅTARNA ÄR FINA!!!!!!!!!!



Vi gick i några affärer, jag och Aino pratade lite Kent när Anji provade byxor osådär. Letade mer energidrycker till Anjis lillebror. Men vi ledsnade snart och gick och fikade på ett ställe i Gallerian. Brownie med glass för typ 40 kr, men åhhh det var så gott. Så satt vi där och pratade konsertminnen och hade det himla fint. De är så bra, har verkligen saknat dem. Vi satt väl där i kanske två timmar tills vi var tvungna att gå till centralstationen för att möta mamma och Lena. Så då stod vi där en stund och pratade samtidigt som mamma köpte färdkost till resan hem. Cornelia dök upp och det var himla kul att få ses, var längesen! Så vi planerade lite Ark i Park som kommer bli FANTASTISKT. Blev dock inte så lång stund, för jag var tvungen att gå till tåget. Men var så skönt att kunna säga hejdå och veta att man kommer ses snart igen.

Är ca ett dygn kvar tills jag är på Göta Lejon nu alltså. Oj oj. Tillsammans med min Anji. Det är tre år sen jag senast såg den och mitt JCS-hjärta bankar förtjust. Ska bli så himla fint att få se Ola igen också. Se att han lever (trots att han ska korsfästas, men aja).

Det är det sista på vecka 15 nu. Imorgon är det vecka 16 och det är veckan då jag ska skita i allt och åka till Stockholm för att få se finaste Ola korsfästas för andra gången i mitt liv. Det är inte ens en vecka kvar? Men åh, snälla kom närmre.